Stockholm
William Shakespeare’s collected works
Boulevardteatern
Måndag
(Teater)
Alla Shakespeares 37 pjäser på 97 minuter.
Komprimerade Dramatiska Teatern hälsar er varmt välkomna till ett höghastighets-, berg- och dalbanekoncentrat
av Shakespeares alla pjäser. Se Titus Andronicus som matlagningsprogram, Othello som rap och Hamlet framlänges, baklänges och i slowmotion!
Regi Roger Westberg
Medv Sten Hellström, Ulf Montan & Roger Westberg
“Det är ju oemotståndligt. Roger Westberg, Ulf Eriksson och Sten Hellström gör något helt eget och stundtals rent genialt av Shakespeares texter, med intelligenta rävar bakom varje lyhört öra.”
DN
«Att få skratta hejdlöst, befriat och innerligt är nu inte alla teaterpubliker förunnat, den som har förmånen att se denna uppsättning samlade verk får dock sitt lystmäte»
Norrbottenskuriren
Aitor Ortiz
Fotografiska Museét
Måndag
(Konst)
Den spanske fotografen Aitor Ortiz har avbildat flera monumentala arkitektoniska verk, från Frank Gehrys Guggenheim Museum i Bilbao – Ortiz hemstad – till Millauviadukten i södra Frankrike och marmorbrottet i Markina i norra Spanien. Ortiz verk kan dock inte kategoriseras som uteslutande arkitektoniskt eller dokumentärt fotografi. Han är helt enkelt en konstnär som tillägnar sig arkitektoniska former för att skapa sina verk. I inledningen till The Photographer’s Eye påpekar John Szarkowski: “En konstnär är en person som söker nya strukturer att sortera och förenkla sin uppfattning om livets verklighet inom”. Detta är exakt vad Ortiz har åstadkommit.
Ortiz för oss till helt nya platser. Han omarbetar bilderna så att de stämmer överens med hans vision genom att skickligt använda både analoga och digitala redigeringstekniker. Som många andra fotografer ur den digitala tidsåldern har Ortiz förnyat det visuella språk som driver den fotografiska bilden allt längre bort från objektivt dokument och istället för den närmre ett subjektivt uttryck för tid och plats. Detta understryks av konsthistorikern Francisco Javier San Martin, som angående nya trender i samtida arkitektoniskt fotografi har påpekat att det finns en ”försäkran om självständighet hos fotografer i fråga om byggnader, deras antydan om att möjligheten existerar för dem att skapa sin egen arkitektur oberoende av verklighetens konstruktioner”.
Härutöver saknas människor helt i Ortiz byggnader. De framträder obebodda eller till och med övergivna och präglas därför av en tidlöshet. När vi betraktar dessa bilder slås vi av frånvaron av en berättelse. I stället finner vi berättelsens antites, dess slut. Berättelsen upphör. Vi är osäkra på såväl tid som plats. Är vi vid konstruktionens början eller vid dess slut? Eller har jorden helt enkelt anpassat sig till denna formation?
Det är här den visuella spänningen i Ortiz bilder har sitt ursprung. Den börjar med strukturernas monumentalitet, i kontrast mot det statiska återgivandet. Denna osäkerhetskänsla är också påtagligt närvarande i dagens globala klimat. Frånvaron av en berättelse i Ortiz arbete reflekterar osäkra tiders anda, men bortom logiken, mognaden och estetiken i hans konst ger Ortiz oss även ett meditativt rum där vi kan projicera våra egna tankar och drömmar mot trygga pelare, belysta former och vida, grå ytor.
Nick Brandt
Fotografiska Museét
Måndag
(Konst)
Nick Brandts fotografi av en elefant som dricker vatten fångar, med stor detaljrikedom, djurets skygghet, dess väderbitna skinn och dammiga och slitna betar. Rynkorna, konturerna och den milda blicken har bäddats in i papperet – resultatet av stort tålamod och av att ha tryckt av i exakt rätt ögonblick. Med sitt hantverk ger Brandt oss en närgången inblick i vilddjurens privata sfär. Brandt, som är en stor djurvän, har vigt sitt liv åt att skildra dessa magnifika varelser. Det började 1996 när arbetet som musikvideoregissör förde honom till Tanzania, där han blev fascinerad av landets natur och djurliv. 2001 började han fotografera och två år senare, 2003, övergav han sin framgångsrika regissörskarriär för att på heltid ägna sig åt att fotografera Afrikas djur.
Brandt är inte en naturfotograf, utan snarare en porträttör. Hans inkännande djurporträtt utmanar det stereotypa sätt på vilket djur brukar avbildas. Själv säger han: ”Jag är inte intresserad av att skapa verk som är dokumentära eller fulla av action och dramatik, vilket är normen inom fotografi av djur i det vilda.” Brandt använder inte heller teleobjektiv, utan försöker istället komma motiven så nära som möjligt. ”Jag anser att närheten till djuren gör en enorm skillnad för fotografens möjlighet att skildra deras personlighet. Man tar inte ett porträtt av en människa på trettio meters håll och tror att bilden ska visa hennes själ; man går närmare”, förklarar Brandt, vars konstfotografier har föga gemensamt med de glansiga sidorna i National Geographic.
Lika fängslande är Brandts filmiska panoramor. De vidsträckta afrikanska landskapen står i bjärt konstrast mot intimiteten i hans djurporträtt. Här återvänder Brandt till sin bakgrund inom filmen. Panoramorna utgör en kuliss som beskriver miljön där djuren finner föda och skydd. Lejon, geparder, flodhästar och bufflar avbildas omsorgsfullt i sublimt böljande landskap, vars praktfullhet kan mäta sig med Ansel Adams arbeten. Skalan på Brandts fotografier avspeglar dessutom vidden på landskapet, vilket skänker hans bilder en enastående storslagenhet och närvaro.
Brandts svartvita fotografier är ofta sepiatonade, vilket påminner om daguerrotyper från mitten av 1800-talet. De visuella referenserna skapar en känsla av att dessa djur och deras omgivningar hör till en svunnen tid, och estetiken reflekterar den utsatta situation som djuren lever i. Global uppvärmning, ökade ingrepp från människan, tjuvjakt, skogsskövling och politisk instabilitet utgör stora hot mot de afrikanska djurens habitat. För Brandt är djuren mycket mer än motiv för hans bilder. De är de sista i sitt slag. Drivkraften bakom hans arbete är att hjälpa till att bevara dessa djur för eftervärlden. ”För mig har alla varelser, vare sig de är människor eller djur, lika stor rätt att leva”, menar Brandt och fortsätter: ”Den här känslan, den här uppfattningen att djuren och jag är jämställda, påverkar mig varje gång jag fotograferar.” Av den anledningen grundade Brandt i september 2010 den ideella organisationen Big Life Foundation, vars målsättning är att bevara Afrikas djurliv och ekosystem. Brandts fotografier är inte bara hisnande, de sprider kunskap och samlar in pengar för att bevara dessa storslagna djur. Bilderna vittnar om en natur som vi alltför ofta tar för given och utmanar vår passivitet i frågan om miljöförstöring.
Margaret M. de Lange
Fotografiska Museét
Måndag
(Konst)
Dessa människor blir mina speglar; mitt sätt att visa de delar av mig själv jag försöker dölja. Min osäkerhet, mina drömmar och min längtan. Min glädje och sorg, mina segrar och fall. Min ensamhet. – Margaret M. de Lange
Att vara omgiven av andra människor men ändå känna sig ensam, är kanske den känsla av ensamhet vi försöker dölja allra mest. Att fotografera handlar om att utmana sig själv, om att våga stanna kvar i ett rum och fånga det som sker när alla andra för länge sedan gått. Margaret M. de Lange stannar kvar, hon dömer ingen, och hon omfamnar allt.
Under en period på tre år fotograferade de Lange vänner, familj, bekanta eller människor hon träffat på ett café eller på en fest. Hon fotograferade på måfå, utan närmare eftertanke utan skildrade spontant sin omgivning. Människorna i de Langes fotografier blev som självporträtt och skildrar hennes egna tankar om ensamhet. De subjektiva bilderna framkallar intensiva ögonblick som kryper under skinnet. Vi ser en livets mörka sidor och ett utlämnande av fotografen men även av de hon avbildar.
Den finske fotografen Arno Rafael Minkkinen skriver i förordet till boken;
”Ärr och stygn, födelsemärken och slag, näsor som blöder som läckande kranar, ansikten som bilar hade kunnat köra tvärs över stirrar ut från en värld ingen har tillåtelse att se. För vi är faktiskt alla omgivna av ingen. Det ansiktet, vårt ansikte, är vårt alldeles egna. Omgiven av ingen är ett modigt och vackert riktmärke att ha i sin hand som en moralisk kompass, en bok av svårlevda liv sedda genom visionen hos en fotograf som verkar omfamna allt och döma inget”
Att finna svar på de frågor som de Langes fotografier väcker är omöjligt. Vi får veta ytterst lite om varför hon fotograferar. Kvar blir en bildvärld som var och en får spegla sig i med sina egna erfarenheter.
Margaret M. de Lange, född 1963 i Norge och har tidigare medverkat i flertalet grupputställningar i bland annat Norge, Frankrike och Italien. Hon har tidigare visat serien Daughters (2009) bland annat i New York, Bryssel, Paris och Norge. Hennes senaste bildserie Surrounded By No One har världspremiär på Fotografiska.
Göteborg
Thank God It’s MONDAY
Berså
Måndag
(Club)
Veckan börjar med att vi tackar gud för ännu en dag att festa på.
Har ni inte vart och besökt Måndagar än, då har ni missat en av veckans absolut bästa festdagar, härlig stämning med mycket restaurang folk som har jobbat hela helgen som behöver dansa av sig.
Varje måndag året runt!
Malmö
My beloved Pierrot
Malmö Opera
Måndag
(Teater)
1944 har Hitler förbjudit konst och kultur som inte lämpar sig t ex Arnold Schönbergs musik.
Tvärs över sundet sitter Karen Blixen i ett ockuperat Danmark och skriver en allegori om det ofria danska folket ”kanariefåglar i bur” under pseudonym. Samtidigt i Malmö invigs ett riktigt skrytbygge – den nya teatern som nu heter Malmö Opera. Var det lämpligt?
Med hjälp av Pierrot – commedia dell’arte-figuren, den mångalne, outsidern – och Arnold Schönbergs musik associerar vi fritt kring begreppen lämpligt-olämpligt och bygget av vårt teaterhus.
Vi samlas i Malmö Operas foajé vid den gyllene Thaliastatyn för att höra historien om bygget av Malmö Opera och vandrar sedan tillsammans till Verkstan, som byggts om till en kabaré-bar där det serveras olämpliga drycker och spelas olämplig musik.
Min älskade Pierrot är föreställning för vuxna.
GodBlessMondays!
Etage
Måndag
(Club)
Då var det dags igen, GODBLESSMONDAYS är tillbaka i Étages härliga lokaler mitt på Stortorget i Malmö! Det är nu dags att återuppta festen där vi slutade i somras, ni som var där vet vad det handlar om…
* Måndag 19/12 – Christmas Edition
* Måndag 26/12 – Annandag Jul
* Måndag 2/1 – Årets första fest!
På Étage är möjligheterna stora, hit går du om du vill avnjuta en iskall drink på den mysiga innergården, likaså om du känner för att dansa dig svettig hela natten på något av dansgolven en trappa upp.
MEDLEMSKORT & FRIBILJETTER:
Ger fri entré hela kvällen vid varje öppettillfälle för dig och en vän.
GERHARD NORDSTRÖM
Malmö konsthall
Måndag
(Konst)
Gerhard Nordström, född 1925, har under större delen av sitt konstnärskap tydligt tagit ställning mot maktmissbruk och miljöförstöring. I sin konst skildrar han på ett direkt och oundvikligt sätt krig, sociala orättvisor och konsumtionssamhällets konsekvenser. Han fick sitt stora publika genombrott i början på sjuttiotalet med sviten Sommaren 1970, målningar som idag betraktas som några av de viktigaste i den svenska 1900-talskonsten.
Gerhard Nordström började sin konstnärliga karriär tidigt. Redan som fjortonåring kom han in på Skånska Målarskolan i Malmö och tre år senare blev han antagen vid Konstakademien i Stockholm, där han studerade i omgångar under åren 1943-1949. På elevutställningarna blev han uppmärksammad och uppskattad av kritikerna som såg honom som en ung, lovande målarbegåvning. Trots sina framgångar med måleriet var det grafiken som under femtio- och sextiotalet kom att spela en central roll för Gerhard Nordström. Femtiotalets färg- och formexperiment bidrog till att han till slut upplevde måleriet som ett innehållslöst stiliserande, med dess allt för snäva inriktning på geometri och abstraktion. Han hamnade i en konstnärlig kris, eftersom han tyckte att måleriet var otillräckligt som uttryckssätt.
Grafiken blev den vändpunkt han behövde för att komma vidare i sitt konstnärskap – den gav honom ett friare förhållande till konsten. Istället för att fokusera på måleriets problematik kunde han koncentrera sig på det svartvita och dess förutsättningar för att skapa form och volym. Hans grafik präglades under femtiotalet av ett kubistiskt formspråk som efter hand blev alltmer abstrakt. På sextiotalet blev det politiska budskapet mer och mer framträdande i hans grafiska blad, och innehållet blev viktigare än formen. Med bilder som Hjälten, Maktspelet, Konsumentupplysning och Kunskapens frukt visar Gerhard Nordström det brutala och meningslösa i militära ideal och krig. Han gör det lika direkt och oförskönat som Francisco Goya gjorde 200 år tidigare i det grafiska verket Krigets fasor (Los Desastres de la Guerra).
Parallellt med grafiken började Gerhard Nordström mot slutet av sextiotalet även att använda sig av måleriet i sin kritik av kriget och dess meningslöshet. Det gjorde han med sina antimilitära ”planscher”, ett måleri som påminner om äldre tiders skolplanscher med tydligt, pedagogiskt bildspråk. I målningarna kopplade han samman bild med text, exempelvis citat från militära instruktionshandböcker, för att budskapet skulle bli tydligare. På så sätt lyckades han att förmedla det fullständigt absurda och omänskliga i all form av krigföring.
Det antimilitaristiska budskapet återkommer ännu starkare i målerisviten Sommaren 1970. Berörd av bilder från den amerikanska tidskriften Lifes reportage om Vietnamkriget och massakern i Song My 1968, bestämmer han sig för att skildra det skoningslösa våldet på ett sätt som vi inte upplevt det tidigare. Kriget med dess ohyggliga konsekvenser har aldrig varit så närvarande som nu när det utspelar sig i en miljö vi känner igen. Mitt i det idylliska svenska sommarlandskapet ser vi lemlästade kroppar, döda kvinnor och barn – resultatet av totalt ofattbara övergrepp och våldshandlingar.
Gerhard Nordströms politiska och samhälleliga engagemang återspeglas i de verk som skildrar vår miljö och människans påverkan på den. Även om verken inte är lika direkta i sin kritik som när han skildrar krig och övergrepp finns det ett tydligt ställningstagande mot den miljöförstöring och misshushållning som hotar vår natur. Han gör bland annat en serie målningar där han skildrar något av det mest väsentliga för vår överlevnad – jorden.
FRANCISCO GOYA – The Disasters of War
Malmö konsthall
Måndag
(Konst)
The best-known graphic work of Spanish artist Francisco Goya (1746–1828) is Los Desastres de la Guerra, known in English as The Disasters of War. Its message remains just as relevant today. Goya’s etchings depict for the first time war from the viewpoint of the civilian population’s suffering, without any attempt to soften the impact. We are ruthlessly presented with the brutality of war and the inhumanity of mankind. The etchings are an intense visual report of a barbaric behaviour that has since been repeated and is still continuing around the world today.
Goya began working for the Spanish royal court painting cartoons* for tapestries, before gradually becoming the official court painter. Concurrently with his career as a portrait painter, he did a number of commissions for the Catholic Church in Spain. After suffering a severe illness that confined him to his bed and left him deaf, Goya changed his work method in about 1793. He continued to do commissions but also began working on his own choice of subject matter. In these latter works he expressed his own thoughts and ideas, and his style became freer and more expressive. In 1824 he moved to France for political reasons and died four years later at the age of 82.
These more personal works by Goya include the graphic series The Disasters of War, which consists of 80 [82] etchings. Produced between 1810 and 1820, the series contains gruesome illustrations of the Spanish struggle for independence. The French army had invaded Spain in 1808 and Napoleon had placed his brother on the Spanish throne. This led to an uprising in Madrid and sparked off Spain’s war of liberation (part of the Peninsular War), during which guerrilla-like methods were used up until 1814.
The Disasters of War was first published in 1863, 35 years after Goya’s death. This delay was probably because Goya himself did not dare to publish such images – which would have been political dynamite at that time – for fear of the consequences. The pictures can be divided into three main topics: events from the war (nos. 1–47), the famine in Madrid during Napoleon’s siege of the city (nos. 48–64), and critical comments on the political situation in Spain (nos. 65–80).
The wartime events are depicted with a powerful realism and a mercilessness that are hard to protect oneself against. The impact is reinforced by the short comments engraved beside the pictures, such as “It’s impossible to look at this” or “This is too much!” It is thought that these comments are based directly on Goya’s own notes. He presumably witnessed many of the horrendous scenes that he depicts or heard about them from friends and acquaintances.
The famine in Madrid from 1811 to 1812, which in Spanish is usually called “Año del Hambre”, the year of hunger, took more than 20,000 human lives. Madrid’s civilian population suffered terribly during Napoleon’s long siege of the city. Goya’s strongly drawn moments in time give hunger a face. Their focal point is always on the individual rather than on the historical course of events. We encounter emaciated people, both alive and dead.
The last etchings in the series focus on the situation in Spain immediately after the war, and are a devastating criticism of the subsequent power struggle between the country’s new rulers and the Church. In his satire, Goya uses various allegorical scenes and addresses topics such as the Inquisition and the use of torture.
The black-and-white graphic style suited Goya and he was a master at building up an image by using sharp contour lines combined with the chiaroscuro technique used in painting. He is said to have stated: “in art no colour is needed, I just see light and shadow.” Goya always based his copper plates on drawings, and a number of the original drawings for The Disasters of War are extant. Often, as in The Disasters of War, he combined various graphic techniques such as line etching, aquatint and engraving.
Over the years many artists have been influenced and inspired by The Disasters of War. One of them is Gerhard Nordström, whose works can be experienced at the same time at Malmö Konsthall in a major retrospective.
The exhibition is organized in cooperation with Norrköpings Konstmuseum. Welcome to the opening Friday December 16, 5-9 p.m. Director Jacob Fabricius wlecomes at 7.30 p.m. Helena Persson, Director of Norrköpings Konstmuseum, presents the exhibition.
Mode utan Midja
Malmö Museer
Måndag
(Konst)
Från 17 april 2011, Malmö Museer, Slottsholmen
Mode utan midja berättar om 1920-talets kvinnomode men sätter också in modet i ett socialt, ekonomiskt och kulturellt sammanhang. “Det glada 20-talet” var ett decennium som innehöll både orubblig framtidstro och historiens värsta börskrasch.
I utställningen visas ett stort antal 20-talskläder, både vardags- och festmode, samt ett urval målningar och skisser.
Djupt påverkade av första världskrigets tragedier och våldsamma turbulens uppstod i 1920-talets början stilen “den nya sakligheten” som blev ledande i Sverige vid sidan av dess motpol expressionismen. Den nya sakligheten kännetecknas av detaljrika, skarpt tecknade samtidsskildringar. I svala porträtt framställdes det nya kvinnoidealet. Den moderna kvinnan var slank och androgyn, hade en kort pojkfrisyr, bar klänning utan markerad midja, och skildrad som befriad från alla starka känslor. I expressionismen experimenterade man med förenklade former, förvrängningar, dekorativ ytverkan och förhöjda färger.
Konstnärernas intresse för film, scenografi, kabaré, och dans kom också att prägla tidens konst och mode.
Dagens Aktiviteter
Stockholm
Inka- Gold Treasures
Hours: 10:00 – 20:00
Nick Brandt
Hours: 10:00 – 21:00
Margaret M. de Lange
Hours: 10:00 – 21:00
Aitor Ortiz
Hours: 10:00 – 21:00
William Shakespeare’s collected works
Hours: 19:00 – 21:00
Göteborg
Thank God It’s MONDAY
Hours: 23:00 – 03:00
Malmö
White Lines – Sophie Tottie
Hours: 10:00 – 16:00
Mode utan Midja
Hours: 10:00 – 16:00
Graphics loves photography
Hours: 10:00 – 16:00
GERHARD NORDSTRÖM
Hours: 11:00 – 17:00
FRANCISCO GOYA – The Disasters of War
Hours: 11:00 – 17:00
My beloved Pierrot
Hours: 19:00 – 21:00
GodBlessMondays!
Hours: 23:00 – 04:00
Oslo
Easter Island, Myths, and Popular Culture
Hours: 10:00 – 17:00
Wolf Rock
Hours: 18:30 – 20:30
Macbeth
Hours: 19:00 – 21:25
Minus 2
Hours: 19:30 – 21:30
Your weekly cityguide Blog 